När jag gick upp så hade frosten klivit fram
I en isklar himmel sväva den, och sommaren försvann
Solen skiftar blå o kall
Gråa björkar och en frusen tall
Jag känner för att fara, men blir nog ändå kvar
Jag känner för att fara
När, ängens gräs har gulnat och
Sommarns grönska falnat och vintern närmar sig
Jag hade en man på sommaren
han hade sommarfärgat skinn
Och ingen annan tjej i stan
som försökte kunde få han
Men när löven singlade
kom en vindil och slog sedan ner dom, rätt i snön
Han kände för att fara,
och jag fick ta farväl
Han kände för att fara
När, ängens gräs var gulnat och
Sommarns grönska falnat och vintern närmat sig
Ett iskallt skri hörs eka
från Kung Bores gråa sky,
Allt som stannar vissnar
allt som lever måste fly
Se hur gässen pilar bort
flaxar, hetsar innan snön är här
De känner för att fara, och de har vingarna som bär
De känner för att fara
När, ängens gräs har gulnat och
Sommarns grönska falnat och vintern närmar sig
Jag matar ved i ugnen,
och sticker hakan under en filt
Jag stänger ute vinterns köld,
och stänger in all skit.
Tänk att ropa Sommaren, och få det skönt i bara en till månad eller två
Men hon kände för att fara
och ja då det är så
Hon känner för att fara
När, ängens gräs har gulnat och
Hennes borg har rasat och vintern närmar sig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar